No Bananas

Efter fyra riktigt tuffa dagar ute på TPC Sawgrass i Ponte Vedra Beach, Florida stod inatt Sergio Garcia som vinnare och fick ta emot, inte bara äran att vinna en av de mest krävande tävlingarna på touren utan även den fetaste prischecken på 1,7 miljoner dollar.

Sergio Garcia har alltid varit en fenomenal ball striker och en av världens främsta golfare. Ingen är mer värd att vinna än Garcia. Ingen. För igår, i särspel på det 17:e hålet limmade bollen metern från flagg och Paul Goydos sköt i vattnet, visste alla att segern var säkrad och Garcia måste ha dragit en lättnadens suck när han sänkte putten. Han visade inte minst sig själv att han faktiskt kan putta ibland, att han faktiskt har en bra stroke och när han har det är han livsfarlig och vinner.

Idag gläds jag med Sergio Garcia och hoppas på flera vinster i framtiden och mer underhållande spel från honom.


                             
                        

Jag är inte riktigt nöjd med mitt spel än så länge. Det liksom klickar inte, det stör mig rejält mycket. Jag spelade en 18-håls runda i söndags. Det gick inte så värst bra om man säger så. Jag gjorde flera misstag. Misstag jag inte ska göra, misstag jag inte borde göra. Bland annat så hade jag en circa trettio meter kort inspel på 4:e hålet. Jag plockade fram min 56-gradare och gick fram till bollen. Väl där tog jag ett par provsvingar, och vad händer? Jo jag träffar oturligt nog bollen och den flyger nittio grader höger och träffar en bag. Kändes jävligt onödigt.

Jag är dock nöjd med ett par saker, framförallt mina inspel. Jag slog en drive på 12:e hålet men siktade lite snett och hamnade i ruffen ungefär 120 meter från green. Jag tog järn 9 och slog ner hårt på bollen. Bollen flög på riktigt bra och jag sprang uppför kullen för att se vart den skulle landa. Den landade circa fem meter från flagg. Det kändes riktigt bra med tanke på läget.

Hade även ett bra inspel på 7:e hålet. Jag slog ut med min Baffler och landade fint på fairway ungefär 160 meter från flagg. Jag bestämde mig för att slå med Järn 6 och landa bollen något kort om green för enkel rull in på green. Och såklart gick det utmärkt, fick på ett bra slag och bollen rullade fint in på green för att stanna fyra meter från flagg. Alltid skönt att saker går hem som planerat.

Igår spelade jag även en 9-håls runda. Det gick inte heller så värst bra. Spelet lyser till ibland men jag är alldeles för ojämn för tillfället. Ska nog ställa mig på något övningshål och slå korta inspel från olika vinklar och längder för att få upp känslan som jag verkligen har tappat.

Imorgon drar The Players Championship igång på TPC Sawgrass. Kommer att bli riktigt spännande att kolla på, men inte enbart för ett sedvanligt starkt startfält utan för det omtalade 17:e hålet. Hålet som är en kort Par 3:a på 125 meter har en green belägen på en liten ö. 94 bollar försvann i vattnet förra året vilket får pensionärsgolf att se ut som proffsgolf. Nej då nu skojade jag bara. Skulle verkligen inte vilja veta hur många bollar jag skulle skjuta bort på det där jävla hålet.


                      
                                      

Känner mig lite deppig över att jag inte riktigt har samma tryck i slagen som jag haft innan. Visst det kan vara en ovan kropp som inte riktigt har vant sig med svingen, men visst fan vill jag se resultat så jag boostar mitt självförtroende inför premiären. Okej, nu kanske inte direkt rangebollar är den perfekta bollen att slå med men det känns som om jag får slå en klubba längre om jag ska komma dit jag vill. Precisionen är inte heller den bästa förtillfället, de drar alldeles för mycket åt höger. Har alltid haft en naturlig fade på mina slag, men nu känns det som om jag bara har en dålig bollträff och de inte längre är lika kontrollerbara.

Men jag kanske inte ska förvänta mig att spela så mycket bättre just nu när jag faktiskt har helt nya klubbor med en helt annan typ av skaft än tidigare. De Järnklubbor jag har nu är Callaway X- Forged med Royal Precision Project X Flighted skaft. Helt makalöst sköna klubbor, och helt makalöst häftiga skaft. Nu måste jag bara nöta in dom så de sitter som gjutet.

Det som slår mig är att jag ofta tar fram drivern på rangen. Jag vet ärligt talat varför jag ens har den med eftersom den från och med i år är otillåten vid hcp-grundande spel. Vet inte riktigt hur jag ska ta mig över vattenhindret på det 3:e hålet på hemmabanan utan driver. Man behöver ungefär 180 meter carry för att komma över vattnet. Kan ju komma över med min baffler, men det är inte 100% säkert alternativ. Måste verkligen ut och testa ett par stycken drivers så jag kan bestämma mig för vilken driver jag vill ha.  Är grymt sugen på en Titleist 907D2 med ett Aldila VS Proto skaft. Men den som lever får se. Eller har råd, den kostar i runda slängar fyratusen kronor.

Kollade nyss min eclectic-score på fore.nu. Hamnade på 7:e plats med 69 slag, något som ska förbättras i år.
Är överlag dålig på att registrera mina rundor som jag för statistik över. Man kommer oftast ihåg att gå runt och föra statistik under rundorna men allt för ofta glömmer jag att mata in statistiken när jag kommer hem. Men att föra statistik är livsviktigt om man vill utvecklas. Du ser ju på ett helt annat sätt vart någonstans du tappar slag och vad du är bra på. Intressant för mig, ej intressant för söndagsgolfarna som helst vill glufsa i sig sin korv med bröd eller sörpla på sitt kaffe vid "Halfway House".

                                  
                                                    Undrar om hon också för statistik? 

I skrivande stund är det bara ett fåtal timmar kvar innan de bäst placerade spelarna slår ut på första tee på den fjärde och sista avgörande dagen i årets upplaga av US Masters. US Masters spelas som sig bör på Augusta National Golf Club. Augusta National är en av världens främsta tävlingsbanor och är belägen i Georgia, USA.
Bland dessa vackra vyer, gamla broar, gröna fairways och härliga vattendrag kämpar världens främsta
utövare om att ta hem årets första major, och kanske den absolut största golftävlingen.
Det är inte bara ära, berömmelse, pengar och rankingspoäng på spel. Det är även att få lägga vantarna på den traditionsenliga gröna kavajen, som delas ut till den som vinner. Vill man tillhöra skaran av de absolut främsta, måste man ha en sådan jacka i garderoben. Det är ett obligatorium.

Inför den fjärde dagen leder Trevor Immelman, som har en rookie, bara två slag efter, tätt inpå. Men Trevor har något större än en energistinn och leende rookie att oroa sig för. Tiger Woods, ligger bara 6 slag efter, vilket kan te sig som oerhört mycket, men Tiger Woods är just Tiger Woods och kan ta hem hela tävlingen om allt klickar.

Några ynka slag efter Tiger har vi även världstvåan Phil Mickelson. Min personliga favorit

och är en fantastisk golfspelare som har ett närspel som ingen annan. Han är kreativ och

fantasirik och det gör hans golf oerhört rolig att kolla på.

Det finns även en svensk med i täten och har nog ingen större chans att vinna, men han har ändå chansen att bli den bäst placerade svensken genom tiderna i Masters. Bara det är ju skitstort. Robert Karlsson heter han förövrigt.

En annan anmärkningsvärd sak är att Sergio Garcia och Fred Couples missade cutten och avancerade inte vidare till den tredje rundan. Rätt anmärkningsvärt med tanke på att Garcia är en toppspelare, som har ett fantastisk spel med sina järnklubbor. Men han har en svaghet och det är puttandet och jag antar att det var just puttandet som ställde till det för Garcia. Fred Couples däremot har aldrig någonsin åkt ur Masters, vilket måste kännas snöpligt.

Men kanske är det just det som är kul med golf, och sport överlag, att man aldrig riktigt

vet hur det kommer att sluta.

Det trodde nog Jean Van De Velde, när han inför tusentals åskådare, och miljoner tv-tittare ställde sig på 18:e och sista hålet och gjorde det mest idiotiska i British Opens 148 åriga historia. Han behövde som sämst göra en dubbelbogey för att ta hem segern och The Claret Jug. Men efter snedträff, boll i vatten, och några idiotiska beslut senare stod som förlorare kan man ju undra om varför han kollapsade så väldigt. Kanske var det nerverna, kanske var det ren idioti.

Det kan gå hur som helst ikväll och en vinnare är på förhand är helt omöjlig att förutspå.


                                    

Dexter är sådan makalöst bra serie att jag nästan vill skära av mig båda fötterna av lycka. Michael C Hall äger varenda sekund och varenda bildruta han är med i. The King of kings helt enkelt.

Beställde nyligen Säsong 1 på dvd och fick hem den igår. Jag är lycklig över att äga denna fina lilla box innehållandes 12 av de mest välskrivna och fascinerande avsnitt jag någonsin sett. Nu blir det en lång väntan tills säsong 2 släpps den 19:e augusti i USA, strax före den tredje säsongen startar.

Dexter måste bara ses. Punkt Slut.


                                             

Jag sitter i tankar och funderingar om att köpa ett par nya golfskor. Inte för att jag behöver det. Har ett par hyffsat nya Footjoy Dryjoys P.R.O. Ett par fina golfskor som enligt mig kostade rätt mycket.

Eftersom jag gillar märket Footjoy, så var jag självfallet inne på deras hemsida och kollade in lite modeller och nyheter. När jag såg skorna som inlägget handlar om så börjar jag förstå lite mer varför folk överlag tycker att golf är lite av en snobbsport. Eller vad sägs om ett par golfskor i äkta alligatorskinn?

För 2, 795 dollar, eller i runda slängar 16, 770 kr, så blir dom dina. Då var då inte mina skor så dyra i jämförelse. Nu tror jag inte att de gentlemen som köper sådana här skor skulle ha några som helst problem med finansieringen, men vore det inte smartare att ta några lektioner i spelet golf istället?  



                                           

Saito Hajime var en framstående medlem i den legendariska gruppen Shinsengumi. Shinsengumi fungerade lite som en polisstyrka eller en grupp elitsoldater för Tokugawa-klanens räkning. De var iskalla och fruktade samurajer. De sägs att de "jagade i pack" efter alla Meijianhängare, därav namnet Mibu gishi den ( the wolves of mibu).

Bland annat så skyddade de staden Kyoto mot imperialister som ville få ett slut påTokugawa-klanens styre. Den så kallade Edoperioden.

Saito Hajime har porträtterats i många olika sammanhang men jag gillar speciellt hans medverkan i en hyllad japansk anime-serie som heter Rouroni Kenshin. En lång, rökande och iskall polisman med ett speciellt uppdrag. Att hjälpa Kenshin att döda Makoto Shishio.

Det finns golfklubbor och så finns det golfklubbor. Idag är golfen riktigt stor världen över och det märks inte bara på banan utan till stor del även på klubborna. Vilket såklart är jättebra för golfen. Det är ju den stora massan på banorna som ger klubbarna de stora intäkterna. Så det gör jag tummen upp för.

Men nu till klubborna. Flera av de stora märken som finns lägger idag mest krut på att göra lättspelade klubbor, vilket också är jättebra, men det blir lite väl för stort fokus på det. Ta t.ex Callaway som helt och hållet i flera år har börjat göra såkallade wokpannor till klubbor. De är lättspelade, tjocka och ser ut som en korsning mellan en hög bajs och ett ufo (Okej, inte riktigt men de är kopiöst fula). Känslan är ungefär noll när man träffar bollen. Visst den går dit man vill, men hur kul är golf när klubborna känns självspelande?

I all denna myriad av wokpannor, hybrider och plagiat finns det märken som verkligen sticker ut. Ett av dom är det japanska företaget Miura Golf Inc. De gör inte bara extremt snygga klubbor, de är gjorda för hand också. Katsuhiro Miura heter mannen som startade företaget och har länge strävat efter den "perfekta" golfklubban och jag tror att han är på god väg i alla fall designmässigt till den perfekta klubban.

Jag talar om deras nya wedge som är så grymt snygg att jag bara vill lägga mig ner och dö. Den är svart. Vad mer behöver jag säga? Jag kan lova att till sommaren så har jag en sådan i min bag. Skåda skönheten nedan.

Min alldeles egna blogg! Jag kan inte säga att jag har längtat efter en men nu är stunden kommen.

Golf är sporten (?) i mitt liv. Jag har spelat golf i 15 år ungefär och tänker spela i minst 70 år till. Ja, tro mig jag kommer att leva länge.  Tänkte även skriva om film, vilket jag också älskar väldigt mycket. Blir nog mest

klassisk japansk svartvit filmkonst eftersom jag är i en sådan period just nu. Toshiro Mifune är förövrigt min husgud.

Nej nu orkar jag inte skriva något mer ikväll.....